Barcelona

Man ska älska sitt lag istället för att hata andra. Jag kan hålla med om det, självklart är det bättre. Eftersom jag är uppväxt i Sverige med Allsvenskan har jag svårt för att känna hat mot Real Madrid. Rent sportsligt önskar jag Real all olycka i världen, jag myser inombords när jag läser om ekonomiska problem, dålig stämning i laget osv osv...

De flesta kan väl historien om El Clásico, om hur regimen i huvudstaden Madrid med Franco i spetsen förbjöd fotbollen i Katalonien, förbjöd språket och därmed den största biten av den katalanska kulturen. Camp Nou, eller Les Cortes som arenan hette förut, blev en fri plats där det diskuterades, sörjdes, spelades fotboll, pratades katalanska och framförallt hatades. Det hatades gränslöst mot centralmakten och deras förtryck. Allt kulminerade när Barcas president Josep Sanol mördades mitt under match. Givetvis låg Franco bakom mordet. Där och då inleddes den eviga konflikten.

Real Madrid var Francos lag och blev därmed en symbol för regimen. De vita tröjorna med det kungliga märket är för alltid för blaugranas förknippat med förtryck. Man ska inte vara för långsynt och jag tror egentligen inte att någon spelare i något av lagen direkt hatar motståndarna. Det betyder inte att man gillar dem heller. Jag har varit Barca-supporter i 10 år nu, och vare sig man vill eller inte ingår det att hata, eller ogilla om man vill använda svagare uttryck, Real Madrid. Jag skulle inte kunna tänka mig att dra på mig en Realtröja, jag är cúle och Real är våra värsta rivaler, så är det bara, så kommer det alltid att förbli.

Jag gjorde nyligen en så kallad quiz på facebook där man skulle välja ut fem personer man kände störst avsky inför. Bland mina fem fanns Luis Figo med. Han är en svikare av stora mått. Så inblandad har jag hunnit bli på 10 år att jag fortfarande inte kan förstå hur Figo kunde gå till Real. Att som ickespanjor och framförallt ickekatalan bli utsedd till lagkapten för FC Barcelona är stort, mycket stort. Luis Figo var mer än älskad i Barca, han bar klubben på sina axlar, var den största anledningen till framgångarna, lagkapten, härförare. Han uttryckte också fler än en gång att han aldrig skulle gå till Real.

Situationen i Barca blev tillslut ohållbar, Figo ville ha mer cash, han blev för mycket, var på väg att bli större än klubben. Det kunde dåvarande president Nunez naturligtvis inte acceptera. Ingen får någonsin bli större än klubben. Så, Figo måste flytta, tycker att han har blivit dåligt behandlad av Barca. Florentino Pérez kommer med ett fett erbjudande och Figo kan inte motstå tanken på att hämnas. Figo till Real. Det otänkbara. Det omöjliga.

Så var det med det. Nu är vi utan Figo, utan Rivaldo, Ronaldo, Ronaldinho. Många stora spelare har kommit och gått. Åren går, men stolthten i att vara cúle består. Stoltheten när man upptäcker att vi klarar oss precis lika bra med andra spelare, spelar med hjärta och klubbkänsla.

Det var väldigt nära att Real förlorade mot Getafe igår. Väldigt nära att Barca tog ett stort steg mot ligatiteln. Nu blev det inte så, Real visade fin karaktär (Higuain, fantastic that one...) och kom tillbaka från två underlägen och kunde vinna med 3-2. Man lider med Getafe, Reals supporterklubb som gör två mål på Bernabéu och ändå lämnar utan en enda poäng. Så är livet. Sevilla is up för oss ikväll. Messi är tillbaka i full träning efter några dagars återhämtning och dagar i gymmet. Inga överraskningar i truppen väntas, kanske kanske att Messi börjar på bänken. I så fall går Bojan in där.


Daniel Svärd